måndag 2 mars 2009

Kråkjakt


Helt utan skrivkramp ger jag mig på det första inlägget. Första ämnet är meningen med denna blogg. Vem är den till för? För mig, för att jag ska kunna skriva av mig, få utlopp för ev. aggressioner eller få smörja mitt ego? För dig som läsare? Finns du? Vem kommer att läsa en ointressant blogg skriven av en helt vanlig människa? Är mitt liv intressantare än ditt? Är det därför du läser om mitt istället för att leva ditt? Är jag tragisk som tror att någon kommer att läsa detta? Är du tragisk som läser detta istället för att göra något vettigt med ditt liv? Är bloggandet ett kontraproduktivt fenomen som bara äter tid för både skribent och läsare? Borde jag sluta skriva och du sluta läsa?
Nu när vi har kommit fram till att jag inte borde skriva och att du inte borde läsa kan vi gå över till bloggens innehåll, dess essens.
Med essens menar jag tingets kärna, det avgörande nödvändiga. Trodde du att jag menade ett flytande koncentrat, som till exempel kan användas för parfymtillverkning eller smaktillsats ber jag dig ödmjukast att sluta läsa denna blogg. Kan iofs vara förmätet att be folk sluta läsa redan i första inlägget. Så många läsare har jag väl inte så att jag har råd att sålla?
Nu släpper jag detta för att istället prata om mötande trafik.
Varför?
Jag tycker att det är väldigt tråkigt att köra bil. Köra längre sträckor är ännu tråkigare. Roa er gärna med att titta på föraren i mötande bil. Är han ensam är chansen gissningsvis 35% att han har ett finger i näsan. Är det något i förarmiljön som utlöser en gigantisk tillväxt av kråkor? Är man osynlig i sin fina bil? Hur är man skapad om man kan hålla "tio i två" på ratten samtidigt som man rensar bihålorna med höger pekfinger? Ger dom egentligen mig långfingret och jag ser fel?
Hur stora händer har gubbarna man ser som kör lillfingervarianten istället? Eller har dom trängre näsborrar? Eller dom behövde bara omväxling?
Till sist den stora frågan: Var tar kråkorna vägen? Är bilmattan full av stalagmiter eller dom vevar ner rutan och skjuter kråka på gångtrafikanter? Finns det några som ser detta som medhavd lunch?
Mucofagi är en medicinsk term för att konsumera snor. Det är i allmänhet ett socialt oaccepterat beteende, som dock inte är helt ovanligt bland mindre barn. Det är ovanligt bland vuxna men det finns absolut. Undertecknad har själv varit vittne till denna styggelse, dock ej i samband med bilkörning.
Nu väljer jag att återgå till ämnet då mucofagi är direkt äckligt.
Hör verkligen bilkörning och näsfiolspelande ihop?
Varför pratas det så mycket om att man inte bör prata i sin mobiltelefon i bilen, samtidigt som näsfågelskådning totalt ignoreras? Hur många olyckor har vi varje år för att förare har varit upptagna med att få ut en trilsk snorbuse? Borde någon uppfinna headsetets motsvarighet så att näsgrävarna kan känna sig lite mer som trendmedvetna prylbögar samtidigt som trafiksäkerheten ökar?
Följande är hämtat från Vägverkets hemsida:
Mobiltelefoner i trafiken
Idag har nästan alla med sig en mobiltelefon när de kör bil. Men att prata i mobiltelefon samtidigt som du kör bil är inte att rekommendera. När du pratar i telefon är du nämligen inte lika koncentrerad på trafiken, och det ökar risken för att du råkar ut för en olycka.
Här är några enkla råd för hur du kan minska riskerna med att använda mobiltelefon i trafiken.
1 Undvik att prata i mobilen när du kör.
2 Använd mobilsvar eller be en medpassagerare att ringa eller svara.
3 När du måste ringa - stanna på ett säkert ställe.
4 Om du måste prata när du kör - håll samtalet kort och be att få ringa upp senare.
5 Var medveten om att handsfree inte minskar olycksrisken.
6 Ha telefonen lättillgänglig - inte i fickan, väskan eller jackan.
Fritt översatt till kråkjakt kan dessa råd bli:
1
Undvik att gräva i näsan när du kör.
2 Använd tvättklämma till näsan eller be en medpassagerare att rota.
3 När du måste krafsa näsa - stanna på ett säkert ställe.
4 Om du måste gå på upptäcksfärd i snoken när du kör - håll jakten kort och fortsätt senare.
5 Var medveten om att handsfree inte finns ännu.
6 Ha pekfingret lättillgängligt - inte i fickan, väskan eller jackan.
Var tacksamma för dessa råd och kom ihåg var ni läste
dom först.

1 kommentar: