Jag går ut benhårt med två inlägg samma kväll. Detta eftersom första inlägget egentligen inte handlade om något väsentligt utan mest var ett sätt att kasta mig ut i bloggvärlden.
Ämnet för detta inlägg är tatueringar.
Varför?
Jag vill tatuera mig. Jag har en del utsökta och smakfulla tatueringar från min ungdom på mina armar. Värt att nämnas är min vänsterarm som pryds av en blandrashund i profil som helt sonika satt sig i rosenrabatten för att avnjuta en bit blåmögelost.Troligtvis en lagom bit Bleue de Bresse som han norpat i mattes kök när alla tittade på Lets Dance. Dessa mästerverk på mina armar borde egentligen bevaras åt eftervärlden. Det vet jag om. Men jag känner ändå ett behov av att lura kommande generationer på denna grannlåt. Den Preussiska Osthunden, som är mejerivärldens motsvarighet till en fågelhund, ska tatueras över helt. Det är ett problem att vovven är hyffsat mörk men det största problemet är rosen som är rödare än Lars Ohlys tomteluva. Tydligen fungerar det bara att tatuera över rött med svart. Får kanske ha åttans biljardboll på armen? Eller en solförmörkelse? Har haft en idé med en eftertänksam grotesk, sittande på en tron. Lite grann som figurerna på Notre-Dame de Paris. Jag hoppas den är genomförbar för jag har för tillfället inte fler idéer och jag har funderat en del på detta det senaste året. Känns alltid lika nesligt att visa upp Osthunden på sommaren, tänkte att jag skulle slippa det denna sommar.
På högerarmen har jag en siluett av ett skepp. Detta kan jag tänka mig att behålla men det behöver fräschas upp efter femton år. Eventuellt ska det byggas ut med lite vågor på armen då jag inte längre har möjligheten att ha vågor i håret.
Ett annat problem är tatuerarna. Vem är duktig? Jag har redan varit hos den andra sorten. Ska jag ratta över och göra om skiten måste det bli bra. Det ska helst inte se ut som om en bläckfisk nöset mig på armen. Dessutom tycker jag det är tråkigt med väntetider. Jag har t om problem med att köa i kassan på Obs. Och där är ändå sällan längre köer. En tatuerare som är lite poppis har ledigt kö på dryga halvåret. Prova att stå i kö på Obs ett halvår så förstår ni hur det känns. Går man sedan till en annan tatuerare och han/hon inte har kö blir man nervös för det. Är det bara jag som är dum nog att gå till honom/henne? Kommer det att se ut som om jag somnade på lekis strax efter att fröken delade ut spritpennor? Till sist har vi det här med priset. En normalstor tatuering, gjord av en nykter tatuerare i studio, kostar som en kustnära sommarstuga. Tatuerarna har t om högre timlön än en tandläkare. Lite grann samma fenomen på bägge salongerna. Den riktiga smärtan kommer först när man ska betala. Då sitter man där och bölar.
Vi får se hur det går. Jag har ju haft andra planer som runnit ut i sanden.
Varför?
Jag vill tatuera mig. Jag har en del utsökta och smakfulla tatueringar från min ungdom på mina armar. Värt att nämnas är min vänsterarm som pryds av en blandrashund i profil som helt sonika satt sig i rosenrabatten för att avnjuta en bit blåmögelost.Troligtvis en lagom bit Bleue de Bresse som han norpat i mattes kök när alla tittade på Lets Dance. Dessa mästerverk på mina armar borde egentligen bevaras åt eftervärlden. Det vet jag om. Men jag känner ändå ett behov av att lura kommande generationer på denna grannlåt. Den Preussiska Osthunden, som är mejerivärldens motsvarighet till en fågelhund, ska tatueras över helt. Det är ett problem att vovven är hyffsat mörk men det största problemet är rosen som är rödare än Lars Ohlys tomteluva. Tydligen fungerar det bara att tatuera över rött med svart. Får kanske ha åttans biljardboll på armen? Eller en solförmörkelse? Har haft en idé med en eftertänksam grotesk, sittande på en tron. Lite grann som figurerna på Notre-Dame de Paris. Jag hoppas den är genomförbar för jag har för tillfället inte fler idéer och jag har funderat en del på detta det senaste året. Känns alltid lika nesligt att visa upp Osthunden på sommaren, tänkte att jag skulle slippa det denna sommar.
På högerarmen har jag en siluett av ett skepp. Detta kan jag tänka mig att behålla men det behöver fräschas upp efter femton år. Eventuellt ska det byggas ut med lite vågor på armen då jag inte längre har möjligheten att ha vågor i håret.
Ett annat problem är tatuerarna. Vem är duktig? Jag har redan varit hos den andra sorten. Ska jag ratta över och göra om skiten måste det bli bra. Det ska helst inte se ut som om en bläckfisk nöset mig på armen. Dessutom tycker jag det är tråkigt med väntetider. Jag har t om problem med att köa i kassan på Obs. Och där är ändå sällan längre köer. En tatuerare som är lite poppis har ledigt kö på dryga halvåret. Prova att stå i kö på Obs ett halvår så förstår ni hur det känns. Går man sedan till en annan tatuerare och han/hon inte har kö blir man nervös för det. Är det bara jag som är dum nog att gå till honom/henne? Kommer det att se ut som om jag somnade på lekis strax efter att fröken delade ut spritpennor? Till sist har vi det här med priset. En normalstor tatuering, gjord av en nykter tatuerare i studio, kostar som en kustnära sommarstuga. Tatuerarna har t om högre timlön än en tandläkare. Lite grann samma fenomen på bägge salongerna. Den riktiga smärtan kommer först när man ska betala. Då sitter man där och bölar.
Vi får se hur det går. Jag har ju haft andra planer som runnit ut i sanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar